|
.jpg) Rasen:
Rashistoria:
Terrierrasernas ursprung sträcker sig ända tillbaka till 300-talet, där Tysk Jaktterrier är en del av detta arv. Under 1800-talet var terriern en utbredd ras i framförallt England. Mycket tack vare att rävjakt till häst var mycket populärt. Under tiden 1800-1815 skrevs många verk om jakthundar i England och där nämns också terriern utförligt. Hundarna användes både ovan men framförallt under jord.
I England drevs hundaveln under 1800-talet mot en högre grad av specialisering av hundarna t.ex. Pointer och Setter som stående fågelhundar, och terrierraserna som grythundar.
Nike och Kia en vinterdag, 2009
I denna avelsprocess tappade terriern successivt sina mångsidiga jaktegenskaper. Under 1800-talets andra hälft blommade hundutställningarna upp vilket påverkade de jaktliga egenskaperna än mer.
.jpg)
Till Tyskland kom de första foxterrierna under 1880-talet, där de snabbt blev populära som utställnings och sällskapshundar. En liten grupp jägare strax första 1:a världskriget började då bedriva en jaktavel med foxterriers, under mellankrigstiden bröt sig ytterligare en grupp jägare ut för att skapa och avla fram svart och bruna hundar med jaktegenskaper, där grytegenskaperna var avgörande.
Detta resulterade i att man 1924 grundare ”Deutcher jagtterrier-club” för att gemensamt med tydliga mål avla fram en ”Jaktterrier” som skulle vara svart och med rödbruna tecken, med skärpa, drevskall, vattenpassion, och stort jaktförstånd.
Kia drygt 12 månader under sin första hägnträning, 2009
Ett målinriktat avelsarbete påbörjades i mellankrigsåren. Bland annat beslöt man att redan från början ställa krav på jaktligmeritering för att hunden skulle släppas in i rasen. Man krävde skriftliga intyg på dess prestationer, vilket ledde till att de första 28 hundarna kunde registreras 1931. Man insåg tidigt att värdet av ändamålsenliga jaktprov, redan 1937 hade man anlagsprov (Anlagenprufung, numera Zuchtprufung) och fullbruksprov (Gebrauchsprufung) med i allt väsentligt samma regler, bedömningsmoment och poängsystem som idag. De jaktliga avelsmålen var redan från början de samma som idag, en grythund för jakt på räv och grävling, en vildsvinshund och kortdrivare, en vattenapportör och mångsidig eftersökshund. Rasens popularitet ökade snabbt och idag är den en av de allra vanligaste jakthundsraserna i Tyskland.
.jpg)
Rasbeskrivning:
Den Tyska Jaktterriern är en utpräglad jakthund, till skillnad från andra terrierraser som används till jakt. Tysk jaktterrier avlades helt och hållet av jägare och för jägare, detta är också min ambition med min uppfödning. Hunden är en skalldrivande grytskarp hund med vattenpassion, den har stor jaktlust och är uthålligt arbetsvillig i skogen som i gryt eller i andvattnet eller vid eftersöket.
Det lilla svart bruna krutpaketet har ett starkt psyke, är livlig, energisk, intelligent, lättlärd, viljestark och arbetskrävande. Trots den starka viljan är den mycket mottaglig för dressyr, dessutom är den en utmärkt familjehund.
Kia under eftersök en sommarnatt, 2009
Tysk Jaktterrier är ingen hund för den som bara jagar ibland, eller inte har särskilt mycket tid över för att ägna åt sin hund. Den behöver få utlopp för sin energi genom jakt, eftersom hunden har ett starkt psyke och en egen vilja kräver rasen en konsekvens och bestämd ledare.
.jpg)
Tyskjaktterrier – en robust jakthund:
Hanhunden har tydlig könsprägel, tiken skall vara feminin men ej i betydelsen tunn eller klen. Tänderna och bett skall vara korrekt. Mankhöjden skall vara mellan 33-40 cm. Ideal vikt är 9-10 kg för hanhund, och 7,5-8,5 för tik. Mentaliteten beskrivs i rasstandarden som ”modig och hård, arbetsvillig och uthållig, vital och temperamentsfull, tillförlitlig, tillgänglig och lättförd varken skygg eller aggressiv”.Tysk Jaktterrier är en robust oöm och mycket friskras. Ärftliga sjukdomar är mycket sällsynta, den enda av någon betydelse är linsluxation som drabbar mindre än 2% av hundarna. Under 2009 har DNA testning av hundar påbörjats för att minimera och på sikt göra rasen fri från sjukdomen, detta innebär att riskerna kommer succesivt att minska genom generationerna.
I Tyskland används hunden som ursprunget var tänkt, dvs. som grythund på räv och kortdrivare på vildsvin, där jaktterriern i sitt hemland är vildsvinshunden nummer ett framför andra raser. I Sverige används den framför allt som kortdrivande klövviltshund, men även som grythund. Vissa jägare använder sina hund till allt från apportering till eftersök på björn.
Zeb under eftersök på benskjuten råbock som
han gick ifatt, drog ner och höll, 2007
|
.jpg) Jaktterrier under andjakt en augustimorgon, 2008
|
|
.jpg) Nöjd dansk skytt efter ett eftersök en augustimorgon, 2009
|
|
